Följande anteckningar utspelade sig mellan lördag 21/11 och söndag 22/11. Min gam-gamla klasskamrat Tisen hade inflyttningsfest i sin lya i Helsingborg. På grund av risken att störa grannar skulle vi sedan dra till Helsingborgs fetaste uteklubb - enligt Tisen själv då (jag är numera förvisso benägen att hålla med om detta påsående, kanske delvis för att jag inte varit på något annat ställe i Helsingborg, men dess namn gav upphov till viss skeptism).

04.45: Kewin vaknar av okänd anledning.
05.45: Efter att ha legat vaken i en timme ringer väckarklockan. Kewin går upp för att duscha och käka frukost, beståendes av två mackor.
06.30: Jobbet börjar.
10.30: Kewin tar rast och trycker i sig fem tekakor.
16.00: Kewin är efter en timmes övertid tillåten att sluta.
16.20: Kewin hämtar sin mor och dennes man Rolf på Svågertorp. Kewin får stå ut på bilresan hem med prat om hur fantastiskt bra de haft det under sin vistelse på Jamaica.
16.40: Hemkomst.
16.50: Kewin bryter sin en vecka långa fastning av mjölkchoklad och stoppar i sig två rader.
17.05: Kewin är trött och sätter sig vid datorn för att koppla av. Han inser att han aldrig skulle orka ta sig till Helsingborg den kvällen för att festa och dricka.
17.15: Jonathan ringer och övertalar Kewin att ta bilen och hämta upp alla för att köra upp dit. Då slipper jag åtminstone att dricka i alla fall, tänkte Kewin.
18.50: Kewin laddar en Willyskasse med ett par burkar hemsk, tysk cola och hämtar upp Jonathan, Arvid, Anders och Malte. Det bar av mot Lund där vi skulle möta upp med de andra hemma hos Jimmy.
19.45: Sällskapet anländer till Jimmy och chillar där ett bra tag i väntan på Ludvig och Ted som också ska ansluta. Hemma hos Jimmy dricks det och pratas med Leifland över skype och webcam.
20.20: Ted och Ludvig dyker upp.
20.30: Bil Kewin och Bil Ludvig (körd av Ted) avreser. Nästa stopp var Max vid Löddeköpinge. Bil Ludvig kör först för att hämta upp en GPS, medan Bil Kewin beger sig direkt till målet. Trots navigeringshjälp lyckas bil Ludvig dock köra en vända mot Eslöv, så passagerarna i bil Kewin blev de ända som fick avnjuta ett Maxmål.
21.00: Bil Ludvig dyker slutligen upp och resan mot Helsingborg påbörjas så småningom.
21.50: Två och en halv timme förseande stampar vi in i Tisens lägenhet och, som vi själva tyckte, drog igång partajet.
23.20: Alla peppade och relativt onyktra, förrutom jag och Ted som var speedade av stora mängder cola och hallonsoda. Dags att bege sig till The Tivoli vid hamnen.
23.55: Framme. Kewin blir lättad över att han, och de andra förstås, hann fram till tivolit innan klockan tolv och därmed en halverad inträdeskostnad.
00.10: Kewin och gänget har käckat läget och inser att The Tivoli är något att räkna med.
02.20: Efter att ha diggat till livemusik, känt groovet på discogolvet, dansat till schlager, hängt vid vinylbaren och softat på uteplatsen, bestämmer Ted sig för att samla ihop bil Ludviggänget och bege sig hemmåt. Kewin är helt uppe i varv igen efter lite Redbullintag och erbjuder sig att köra hem lite senare för de som vill stanna kvar längre.
03.50: Nu har även Kewin tröttat på att dansa vid strippstången och samlar därför ihop resterande festprissar. Jonathan och Arvid var dock fortfarande på gång, så de blev lämnade kvar.
04.40: Efter att släppt av Jasmine i Granvik, kört Sussi och Malte till Skanör, genomgått ett lugnande samtal med mor om att det inte alls är farligt att köra bil efter 24 timmar av vaket tillstånd och därefter avklarat ett snabbt toalettbesök, var det äntligen dags för lite välförtjänad sömn. Kewin over and out.

Då var mor och Rolf bortresta till Jamaica en vecka, vilket i princip betyder att huset är mitt i en vecka! (Joey går ju trots allt i skolan...). Mor har dessutom lovat att köpa hem en stickad mössa á la Bob Marley, så även hemkomsten blir något att se fram emot. Dock har senast nämnda person (inte Bob Marley) även efterlämnat en lista på vad som måste göras under denna vecka. Låter kanske ganska logiskt, men vänta lite så ska ni få höra. LISTAN ÄR TVÅ A4-SIDOR LÅNG. Och då är skrivytan flitigt använd. För er som inte känner min mor så är hon fasansfullt pedantisk. En vanlig städning för henne motsvarar säkerligen en totalsanering för de flesta. Hon är livrädd för att vi inte ska klara av att sköta hemmet i hela en vecka. Ni ska få ta del av en sida.

Oddsen att jag följer denna lista till punkt och pricka är väl lika låga som att man skulle kunna snickra ihop en IKEA-möbel problemfritt på 30 minuter.

En del människor tenderar att bli tjocka. Det finns dock olika typer av tjockhet. Vi har det vi kallar att vara kraftigt byggd. Man kan även vara mullig, lätt överviktig, grymt överviktig, biffig, född med en stor benstomme, gravid, fet, ölkagge-tjock, stor, bred, rund, omfångsrik etc. En del människor kan till och med kalla sig tjocka utan att egentligen vara det. Sist har vi min personliga antifavorit: Fläskig.

När man är fläskig har det verkligen gått för långt. Ni vet när man nästan kan se fettet drypa ut ur varenda liten por. Det tycks inte finnas en kvadratcentimeter där fettöverskottet inte försökt lämna sin värd och misslyckats. Och det är inga strukturerade och släta gubbamagevalkar inte, här snackar vi valkar som ser ut som en swimmingpool sett ut om ett gäng elefanter gjort bomben i den samtidigt.

Förra veckan när jag gick och plockade upp charkleveransen på Willy's kom ett exemplar som man utan att få dåligt samvete kunde kalla fläskigt. Andra adjektiv som hade passat in hade varit sunkigt och luffsigt. Han kom ingåendes, eller inlunkandes, med en sådan blick som bara utstrålar meningen: Jag skiter i hur jag ser ut, och jag skiter verkligen i hur andra tycker jag ser ut. En stor grå t-tröja vars framsida var försett med något som antagligen var dreggel från hans slappa mun bars av den övre halvan av hans kropp. Hans byxor var säkerligen inhandlade någon gång på 90-talets mitt, och hade förmodligen använts flitigt sedan dess. Och nu kommer det vidrigaste av allt. Jylfen var öppen. Inga kallingar. Jag rös, jag klöktes, jag tittade bort, jag gick bort, jag bad om att aldrig få se honom, eller något liknande, igen.

Jag slutar verkligen aldrig att förundras över hur rent ut sagt korkade vissa människor är. På Willy's har vi denna vecka som ett av många extraerbjudanden följande: 

Choklad Muffins
200 gram
2 st
10 :-

(jomän, så kom och passa på!)

 I frysboxen ligger då muffinsarna i paket á två muffins. Paketen väger 200 gram styck. När man då får frågan "gäller det ett paket med två muffins i, eller är det två paket med muffins" inte bara en gång, utan två gånger så får jag god lust att riva hela den kinesiska muren för hand och bygga så många "fuck you"-gestikulerande händer som det bara är möjligt att göra med de miljardtals stenar jag då får till mitt förfogande. Det är väl klart som fan att det gäller två paket din dumme fan! Vi hade överhuvudtaget inte besvärat oss att lägga till siffran två annars. Det skulle vara som att skriva "köp 674 Kellog's Cornflakes till priset av 337" fast egentligen mena två paket. Nä, Förnuft bevare mig. Gå och begrav er levande, och brinn gärna lite i helvetet först

Veckan som gått har verkligen vatt händelserik! På onsdagen va jag å 6 av mina super-underbaraste vänner på Kiviks marknad och ni kan tro att det va lyckat. Fast jag fick helt värsta paniken på morgonen när ja såg att min favvo tröja hade fått en gräs fläck. Jag bara neeeeej! va ska jag göra nu?? Men det löste sig rätt så bra tillslut ändå tycker jag :P

Här var den dagens outfit ;)

 
Tröja från H&M, ett par blåa jeansshorts som min mamma köpt och mina exklusiva "spotify"-björn borg kalsonger. Till detta bar jag min ursnygga Eastpak väska.

I Kivik möttes vi av regn, men mot slutet blev det solit & fint! Jag gjorde ett riktigt fynd i form av en bok om Alexander (med) den store =) Sedan käkade jag en jätte god våffla med sylt och grädde. Kalorier, here I comes! hehe.På middagn hemma hos skottner åt jonas hela 4 hela portioner spaghetti med köttfärssås och han mådde efter det inte så himla toppen om vi säger så ^^

Torsdag-, fredag- och lördagskvällarna blev det strandbaden för hela slanten. Party party! På torsdagen hade jag dessutom förfest at my casa och det var fullt-ös-medvetslös kan ni tro! Lite tråkigt att min maggidaggi inte kunde komma bara (stackaren jobbade) men hon kom dom andra kvällarna istället =) Vid tälten va det jätteskojsigt med bra musik (fast inte hela tiden) och vi dansade så att svetten drypte :P fast det va lite mycket fiskmåsar = stockholmare: för väsen och skräpar ner haha. Så säger vi på willys om dom.

Det va allt för den här gången. Puss & kram <3

- Var har ni fetaosten?
- Ehm...borta vid osten.
- Jasså vid osten! Okej tack så mycket."

Idag när jag stod och skyfflade upp kaffe på Willys kom en väldigt säregen man förbirullandes på sin handikappomobil eller vad det nu än kan tänkas kallas (det ska tilläggas att mannen ifråga inte är mentalt efterbliven eller något sådant, utan tror "bara" han har gångsvårigheter for some reason). Han handlar ofta i butiken och är alltid så där irriterande glad och pratar med allt och alla. Nu hade han stannat vid mig.

Denna vecka råkade det vara extrapris på Zoegas kaffe. Tre paket till priset av två. Han kommenterade detta och tillade att det var ett fantastiskt erbjudande. "Och det bästa av allt! Det är Mollbergs blandning!" sade han med ett leende följt av en liten konstpaus som med största sannolikhet indikerade på att han ville att jag skulle fråga honom varför han ansåg att just Mollbergs bladning var den bästa.

Även om jag nu överhuvudtaget brytt mig så pass mycket om hans kaffesmak att jag skulle besvära mig att fråga om det, så skulle jag inte hunnit innan en annan kund kom och undrade om vårt erbjudande gällde alla kaffesorter. När han fått det bekräftat böjde han sig ner efter tre Skånerost varvid mannen i fordonet snabbt utbrast att "va! tar du di gröna?! Nä det är för biskt. Mollbergs ska det va". Nu började det nästan låta som att han kände denna Mollberg i fråga och att han hade en riktigt saftig historia på hur han gjorde det. Jag höll tummarna för att slippa höra.



En liten modernare version av det jag idag skådade på Willys.


Jag slapp. Istället började han prata om att man tjänade rätt mycket på sådana här erbjudanden. "Det behöver man inte vara något matematiskt snille för att räkna ut. Fast jag är rätt duktig på matte. Jag kan räkna procent i huvudet, kan du det?". Jag har räknat i princip alla mattekurser som går att räkna på gymnasiet tänkte jag bistert, men svarade artigt att jo det kan jag faktiskt. "Nä det är inte så svårt egentligen. Man ska bara komma underfund med hur allt hänger ihop. Du delar på 10 eller 100 och sen har du relativiteten och då är det bara att lägga till entalssiffrorna. Ja det blir ju inte alltid exakt, men man kommer ganska nära i alla fall." Åh herre gud vilket stolpskott - och börja inte tala om relativiteter när du uppenbarligen inte vet ett dyft om det!

"Keivin" sade han riktigt långsamt och nästan medvetet feluttalat medan han kisade på min namnbricka. "Inget namn jag känner igen. Ja jag har ju bott här i Vellinge sen' 53 (stackare...) så jag känner di flesta här kan jag tala om för dig. Ja jag har haft systerdöttrar som jobbat här också. Just nu har jag en brorson som arbetar här". Oj, en släkting till honom som jobbar här? Kan bli intressant att få reda på vem det är. "Jasså, vad heter han då?" undrade jag, och för första gången var jag faktiskt lite engagerad i samtalet. "Jag tror han är 30...eller nä 25. 30 eller 25 är han, ja det är svårt att hålla reda på alla ska jag säga". Där gav jag upp. Förlorade helt tron på mänskligheten. I died.