Jag har en kille på jobbet som heter Wasam. Han är från Jordanien har jag för mig och är en riktig höjdare på astrologi. Och då menar jag höjdare. Killen har läst både astrologi och astronomi (motsägelsefullt kan man tycka, han anser att det har gett honom mer djup, vilket i och för sig bör stämma) i tio år i USA och doktorerat i båda ämnena. Dessutom har han läst nummerologi (något sorts astrologiskt sidospår som riktar sig mer in på siffror) i Turkiet och dataprogrammering för att kunna göra program som räknar ut alla möjliga saker åt honom på en bråkdel av tiden som det hade tagit honom själv att göra manuellt. Wasam is The Astrologist, ingen tvekan om det.

I flera veckor har Wasam tjatat på mig att komma på en av hans föreläsningar, så i måndags satte jag harpunen i knubbsälen och gick dit. När jag väl gått in genom dörren, där det hängde en skylt med texten "Livsfilosofiskt Forum", möttes jag av en lite halvrultig dam som visade mig in. Väggarna i föreläsningssalen var prydda med abstrakt konst, små gudaavbildningar och levande ljus.

- Välkommen in i sällskapet, sa den halvrultiga damen medan hennes blick såg allt mer frånvarande ut, vad kul att du ville komma!

- Ehm, tack, sa jag och satte mig ner en bit från det så kallade sällskapet och tog upp en ryskbok och började låtsasplugga.

Och så började föreläsningen. Han drog igenom lite historia och sedan hur astrologin rent tekniskt fungerar och om hur man förutser horoskop. Det visade sig att astrologi är en långt mycket mer komplex "vetenskap" än vad jag någonsin kunnat föreställa mig - hur många faktorer som helst spelar roll på ännu fler faktorer. Ens stjärntecken är bara en liten, liten, liten del av horoskopet. Födelsedatum, år, klockslag, vilka planeter och asteroider som var i vilket hus (det fanns tolv hus, sedan exakt vad hus var kom jag aldrig riktigt underfund med), vilken ascendent man hade och mycket mer. Jag blev mycket fascinerad faktiskt, fast fascinerad på det sättet som jag kan bli fascinerad över Sagan om Ringen-filmerna eller över ett bra datorspel - det är jäkligt häftigt, men så fort jag lagt filmen eller datorn åt sidan så väntar verkligheten på mig. Skillnaden för dessa människorna var att detta var deras verklighet.

Jag märkte ganska snabbt att folket i lokalen var ganska hängivna såväl astrologin som det andliga, men jag tänkte, visst, min morsa läser också horoskop och spöken finns det många som tror lite så där försiktigt på. Men när den halvrultiga damen börjar beskriva allt det jobb de lagt ner på att få ut de jordbundna andarna och att en man förutspått att det i framtiden kommer öppnas dimensionsportaler i lokalen så förändrades min attityd till typ "get me the hell out of here". Som svar på min bön erbjöd sig en kvinna i 40-årsåldern och hennes dotter att köra mig och Wasam hem till Lund. Ja tack, svarade jag, helt ovetandes om vad jag skulle få ta del av i bilen.

Kvinnan började ihärdigt förklara för mig att hon och ett gäng andra skulle ta sig an en hemsökt pizzeria på lördag någonstans på den skånska landsbygden. Det var "ungefär som Hemsökta Hus på TV, fast detta är då en hemsökt pizzeria, hehe, och bara det att det här är snäppet värre. Vi har ju kommit fram till att det är en demon vi har att göra med." Ooookeej, säg inget dumt nu Kewin, bara nicka och se förundrad ut, du är snart hemma. Sedan börjar hon förklara att det hade varit bra om Wasam hade kunnat vara med och backa upp med sin persiska magi, för även om han inte sa så mycket om det var han väldigt duktig på det. Och efter det började hon skryta om hur många ryska ubåtar hennes bror hade rammat under sin tid som ubåtskapten. Nu hade han blivit avskedad såklart, men han hade nog fortfarande någon anknytning till armén eftersom han var mycket i Washington D.C. och arbetade en del för Europol. Hennes bror var på föreläsningen också, och tro mig när jag säger att han knappast varken såg ut som en, eller verkade ha intellektet att vara en kapten ens på en gummibåt.

En varning utlyses gott folk - det finns väldigt, väldigt knäppa människor i vår värld.