Efter att sett att Jonathan uppdaterat sin status på Facebook till "ska baka" häromdagen infann jag mig i hans boning väldigt kvickt. Väl framme satte vi igång med bakadet av en lime- och citronkaka. Smaskigt värre. Efter det tyckte vi att vi kunde glo på en film. Först tog vi Public Enemies som verkligen var jättetråkig, så vi bytte sedan till A Good Year med Russel Crowe. Asbra film. Handlade om en rik snubbe som var högt uppsatt i ett företag som höll på med aktier och sånt, vars morbrors död han så småningom blir informerad om. Denne hade en vingård i Frankrike, och den rike snubben vill till en början helt kallt sälja det, men efter att spenderat en massa tid där och fått återuppleva barndomen och träffat gamla vänner och förälskat sig i en tjej därifrån så bestämmer han sig till slut för att stanna och behålla stället. Oj, borde jag spoilervarnat där? Whatever, får skylla dig själv.

Anyhow, efter att sett denna film gjorde jag ganska snabbt upp ett nytt, må hända temporärt, mål i livet. Nämligen att bli ägare av en fin vingård i Frankrike. Känner så himla starkt för att ströva omkring där bland mina fält och trädgårdsodlingar (som jag självklart har någon anställd att sköta) och bara njuta. En tjock och robust fransyska ska varje dag laga mat som ska kunna jämföras med gudarnas ambrosia. (Maggi ville tyvärr inte ställa upp som kock och eftersom jag tvunget ville ha en tjej till jobbet så fick det bli en tjock en). Nu måste jag dock, förutom att klura ut vilken väg till rikedom jag ska ta, även lära mig franska. Men som jag skrev för ett par inlägg sedan; med tillräckligt stor motivation kommer det gå an!

Efter inspiration från Kajsas topp-femlista där hon var dag nertecknar fem bra saker som inträffat, hade jag tänkt upprätta en precis likadan lista med den lilla skillnaden att min uppdateras veckovis istället. Poängen med själva grejen är att belysa allt bra som händer i ens liv så att man inte bara tänker på det dåliga. Så oavsett hur kass, alternativt medioker, veckan varit så ska fem bra saker hittas! Och nu till den gångna veckans lista:

• Haloweenfest i Malmö hos en arbetskamrat till mig. Jag och Maggi var fransmän och jag tyckte vi var coola. Andra utklädnader var bland andra Pikachu, bröderna Fluff, Corpse Bride, ett Youtube-klipp och hela rockbandet Kiss.
• Har efter veckans repningar börjat komma i form igen med mitt trummande.
• Mormor och morfar var här hela helgen och trevlig tid har spenderats med dem.
• Har blivit av med min nackpäls.
• Har bara jobbat tre dagar vilket innebar en massa saknat slappande och slackande för min del. Nice!

På jobbet har vi bara Aftonbladet och Expressen och annat dylikt skräp att underhålla oss med på rasterna om man är åtminstone lite villig att stay up to date. Så när jag någon gång inleder ett inlägg med "läste i Aftonbladet igår om.." så betyder det inte att jag är en av dem som tolererar deras misshandel av grammatiska lagar och dispositionsmoraler, utan bara att jag vid tillfället helt enkelt inte hade något bättre för mig.

Med detta sagt: Läste i Aftonbladet igår om Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons rasistiska uttalanden i en debattartikel och de andra partiernas reaktioner på dessa. (Sedan hur pass rasistiska de egentligen var tycker jag kan diskuteras, men vi utgår ifrån att de faktiskt var det). Flera partier klarlade att om Sverigedemokraterna kommer över fyraprocentsspärren så tänker de bannemej inte bilda en regering med dem. Nähä. Okej att deras åsikter är aningen för radikala för försiktiga Sverige, men att vägra samarbete och bara spotta demokratin i ansiktet? Finns det ett missnöje bland folket, vilket det uppenbarligen finns, så ska väl det missnöjet få lov att representeras i riksdagen? Nä, tydligen inte. Vi gömmer oss bakom trygga ord som mänskliga rättigheter och solidaritet istället, så kan de inget säga.

Vill bara klarlägga att jag verkligen inte står för eller vill uppmuntra SDs politik, men jag håller med om att det finns ett missnöje i varierande grad hos de flesta, vare sig man vågar erkänna det eller ej, samt att man bör ta tag i det och finna en human lösning - inte ignorera problemet.

Som vår goda vän Buddha sa: Know well what leads you forward, and what holds you back.

Vanligt förekommande scenario som utspelats på senaste tiden i casa el Kewinho: Kewin ligger i soffan efter en lång dag av intensivt datorspelande. Mor Anette anländer till rummet där jag och soffan befinner oss. Mor påpekar (för att uttrycka det försiktigt) att jag ännu en gång inte brytt mig om att tvätta hennes bil, eller göra några av alla de andra saker jag tydligen lovat att göra. Jag svarar helt uppriktigt att jag glömt det och att jag ska försöka komma ihåg det till en annan gång. Mor fnyser.

Ja, det är väl rätt uppenbart att det är jag som är konversationens förlorare, i just detta, och enbart detta, fall. Saken är dock att jag faktiskt talar sanning när jag säger att jag glömt. I normala fall brukar jag anse att mitt minne är ganska trimmat, men inte när det gäller saker som är jobbigt och uttråkande. Coincidence? Knappast. Därför har jag utformat följande tes.

Alla människors minnen är i grunden lika bra. Det finns skillnader, men jag skulle vilja påstå att de i stort sett är försumbara. Vad som lyckas undgå våra minnen och inte skulle jag snarare vilja säga styras av vår motivation och benägenhet att överhuvudtaget faktiskt vilja minnas. Jag har lätt för att komma ihåg totalt meningslös fakta eftersom jag tycker att det är jävligt underhållande att när folk minst förväntar sig det kunna briljera med det. Någon som är väldigt mån om att få bra betyg i skolan kan motivera sig att memorera hela det periodiska systemet (om vi nu antar att man skulle ha ett sådant prov) fastän man tycker att det är astråkigt. Många kan lära sig hitta i en storstad som Malmö på bara en dag om man anser sig behöva göra det. En annan har förvisso precis lärt sig hur Triangeln och Spångatan förhåller sig till varandra, men det är en annan historia…(alternativt kan det förklaras med en total brist på intresse om Malmös geografi).

Summan av kardemumman: Begränsningar av vad var och en av oss kan lära sig är minimala. Vi kan åta oss vad vi vill, och så länge vi är motiverade nog så kan vi klara av det vi åtar oss också! Nu ska jag bara gå och tagga för biltvätten.. 

Det här med bloggar är faktiskt ett underhållande och intressant fenomen. Man får en inblick av hur personer tänker och tycker om saker och ting som man annars kanske inte fått reda på och även vad de rent allmänt har för sig. I början föraktade jag bloggkulturen. Tyckte att det var tramsigt att folk tvunget skulle dela med sig av vad som senast hänt i deras liv. Nu är jag dock en ny och bättre människa, och jag har insätt att man inte bara kan fokusera på sig själv och sina egna intressen hela tiden, utan att man även måste utnyttja de sociala färdigheter vi faktiskt blivit tilldelade av evolutionen för att själv utvecklas. Okej, kanske drog det lite långt där, men ni fattar poängen hoppas jag.

Anyway, jag har funderat över hur lite jag vet om de vänner som jag inte träffar och snackar med i princip varje dag (det vill säga de flesta som jag inte gått i samma klass som) och de som saknar en blogg, förstås. Sedan tänkte jag lite vidare och vände på det. Hur mycket vet folk om mig? Hur många vet till exempel om att jag älskar att kolla på japanska tecknade serier? Eller att jag alltid velat vara ägare till en 1800-talsoutfit (och flera andra sorters annorlunda klädesplagg)? Och om jag, tråkiga lilla förutsägbara Kewin, har dessa eventuella överraskningar att bjuda på, vad gömmer då alla ni andra för roliga intressen som jag lyckats undgå? Tycker att var och en av ni läsare kan göra en ”topp tre”-lista i kommentarerna över saker som ni tror att jag och den breda publiken inte vet om er och som kan anses vara lite, vad ska man säga, kul att veta!

Vindar upp emot 17 m/s. Regn. Moln och dis. Temperaturer runt tio grader Celsius. Lövfällande träd på väg in i vinteride. Mer regn. Mer blåst.

Strålande sol och varmt i vattnet.  Termometern visar åtminstone 22 grader. Blommande träd. Långa dagar och shortsvänliga nätter. Mycket glass för svalkandets skull.

Jag hoppas att vi alla är överens om att stycke nummer två låter som en betydligt mer behaglig tillvaro att spendera sin tid i. Hösten suger. Alla ni som säger att hösten är mysig har fel. Ni har glömt bort sommarens alla läckerheter. Klart att det kan vara trevligt att sitta och värma händerna över en kopp te, men äro det inte avsevärt trevligare att dricka denna örtdryck en sommarkväll utan att behöva oroa sig för några frusna fingrar?