An oblivious mind
Vanligt förekommande scenario som utspelats på senaste tiden i casa el Kewinho: Kewin ligger i soffan efter en lång dag av intensivt datorspelande. Mor Anette anländer till rummet där jag och soffan befinner oss. Mor påpekar (för att uttrycka det försiktigt) att jag ännu en gång inte brytt mig om att tvätta hennes bil, eller göra några av alla de andra saker jag tydligen lovat att göra. Jag svarar helt uppriktigt att jag glömt det och att jag ska försöka komma ihåg det till en annan gång. Mor fnyser.
Ja, det är väl rätt uppenbart att det är jag som är konversationens förlorare, i just detta, och enbart detta, fall. Saken är dock att jag faktiskt talar sanning när jag säger att jag glömt. I normala fall brukar jag anse att mitt minne är ganska trimmat, men inte när det gäller saker som är jobbigt och uttråkande. Coincidence? Knappast. Därför har jag utformat följande tes.
Alla människors minnen är i grunden lika bra. Det finns skillnader, men jag skulle vilja påstå att de i stort sett är försumbara. Vad som lyckas undgå våra minnen och inte skulle jag snarare vilja säga styras av vår motivation och benägenhet att överhuvudtaget faktiskt vilja minnas. Jag har lätt för att komma ihåg totalt meningslös fakta eftersom jag tycker att det är jävligt underhållande att när folk minst förväntar sig det kunna briljera med det. Någon som är väldigt mån om att få bra betyg i skolan kan motivera sig att memorera hela det periodiska systemet (om vi nu antar att man skulle ha ett sådant prov) fastän man tycker att det är astråkigt. Många kan lära sig hitta i en storstad som Malmö på bara en dag om man anser sig behöva göra det. En annan har förvisso precis lärt sig hur Triangeln och Spångatan förhåller sig till varandra, men det är en annan historia…(alternativt kan det förklaras med en total brist på intresse om Malmös geografi).
Summan av kardemumman: Begränsningar av vad var och en av oss kan lära sig är minimala. Vi kan åta oss vad vi vill, och så länge vi är motiverade nog så kan vi klara av det vi åtar oss också! Nu ska jag bara gå och tagga för biltvätten..
Jag håller med dig Kewin! Vi struntar inte i vad våra mammor säger utav glömmer det. Inte av vilje utan våra hjärnor sållar bort sånt som vi inte anser är särskilt viktigt för oss. Att sitta i soffan är en mycket behagligare känsla som vi prioriterar även om vi ska göra något annat. Vi kan inte hjälpa att vår hjärna arbetar som en den gör.. så vi är helt oskyldiga
Word! Jag ska låta mina föräldrar läsa detta briljanta inlägg så att de kan få en nödvändig upplysning om hur våra minnen fungerar.
Haha! Man tackar, hoppas att det blir lika uppskattat för dem ;) Är helt med på din vidareutveckling Leffe - inte vårt fel att vår hjärna prioriterar det som gynnar vår endorfinutsöndring före tråkiga förpliktelser. Selektiv varseblivning!
