Eftersom att jag antar att Wictor på sin bloggs nuvarande listskapning över "de stora bandens låtar du inte hört" inte kommer att ta upp gamla antika band som The Who, hade jag tänkt ta mig friheten att göra det här.

Alltså; Del 6.2 - Ett ställe mellan himmeln och helvetet

För de som inte är bekanta med The Who, så kan jag upplysa er om att det är ett band som bildades någon gång under 60-talets mitt. De är en av de stora pionjärerna inom rock och är det enda band tillsammans med Rolling Stones som överlevt (delvis åtminstone) till våra dagar. Det som skiljer The Who från flertalet av banden från tiden då den "riktiga" musiken föddes, är att samtliga fyra medlemmar var exceptionella sett ur flera olika aspekter.
Basisten John Entwistle var den första att väva in ett bassolo i en låt och är av många ansedd att vara en av de främsta basisterna i världshistorien, om inte den bästa. Trummisen Keith Moon hade förmodligen ADHD, och lirade på trummorna därefter. Han var den första att seriöst använda två baskaggar (nu för tiden har vi i och för sig en dubbelpedal istället) och var i övrigt en väldigt extravagant och kort sagt galen person. Gitarristen och låtskrivaren Pete Townshend skrev de tonårsrebellsika texterna och sedermera även de allra första rockoperorna (tillsammans med resten av bandet förvisso). Även känd för sitt vilda och passionerade gitarrspel med sina karakteristiska vevanden med armen likt en vindmölla. Sångaren Roger Daltrey var väl den som stack ut minst med sitt långa, blonda, lockiga hår (som Led Zeppelin-sångaren Robert Plant senare apade efter) samt sitt aggressiva svingande med micken som till och med publiken fick ducka för. Vid konserternas avslut brukade medlemmarna frenetiskt slå i sönder scenutrustningen och sina instrument efter ett extra vilt framförande av låten My Generation, förutom den lugne Entwistle som helt kallt stod kvar på sin plats och lirade vidare på låten.

Låten jag hade tänkt introducera för er är den brillianta Heaven And Hell. Den är skriven av basisten och är en av de få låtar som inte sjungs av Roger Daltrey, utan av Entwistle själv. Personligen tycker jag att den är en av bandets absolut bästa låtar, men den har fått lite uppmärksamhet av andra icke inbitna The Who-fans. Bakom de brutala trummorna och det skräniga gitarrspelet enligt Woodstockerans alla lagar (som jag förvisso bara älskar) gömmer sig en fantastisk, komplicerad och framförallt välgjord basslinga som får den musikälskandes hjärta att slå volter. Texten gör lite narr av himmel- och helvetetänkandet genom att få det att framstå som orättvist att vissa får komma upp och spela harpa på vita fluffiga moln, medan somliga får stå och skratta elakt nere i eldarna med sina treuddar. Varför kan inte alla få leva för evigt istället? Enkelt skrivet, men ack så brilliant. Tillsammans med den inte helt klockrena sången bidrar alla ovannämnda attribut till att skapa en nära inpå magisk låt. Varsågoda att se och lyssna.

Jag slutar verkligen aldrig att förundras över hur rent ut sagt korkade vissa människor är. På Willy's har vi denna vecka som ett av många extraerbjudanden följande: 

Choklad Muffins
200 gram
2 st
10 :-

(jomän, så kom och passa på!)

 I frysboxen ligger då muffinsarna i paket á två muffins. Paketen väger 200 gram styck. När man då får frågan "gäller det ett paket med två muffins i, eller är det två paket med muffins" inte bara en gång, utan två gånger så får jag god lust att riva hela den kinesiska muren för hand och bygga så många "fuck you"-gestikulerande händer som det bara är möjligt att göra med de miljardtals stenar jag då får till mitt förfogande. Det är väl klart som fan att det gäller två paket din dumme fan! Vi hade överhuvudtaget inte besvärat oss att lägga till siffran två annars. Det skulle vara som att skriva "köp 674 Kellog's Cornflakes till priset av 337" fast egentligen mena två paket. Nä, Förnuft bevare mig. Gå och begrav er levande, och brinn gärna lite i helvetet först

Har ni inte någon gång känt på morgonen att "nä, nu vill jag bara slänga mig i ett bad med skit och dö"? Kanske inte just med skit, men jag tror jag talar för alla när jag säger att vissa morgonar inte förtjänar att finnas. Jag har kommit på hemligheten att undvika dessa helvetiska och förrädiska ting till dagsstarter.

Allt handlar om att ha rätt inställning kvällen/natten/gryningen innan man bäddar ner sig under täcket. Om man istället för att gäspandes med hängande ögon går och lägger sig med rädsla över att man kanske inte får alla de där timmarna man egentligen behöver för en "god natts sömn", tänker att "nu jävlar ska jag hoppa i säng, sova riktigt jävla intensivt på min himmelskt sköna madrass, för att sedan vakna upp och spotta morgonens hånfullhet i ansiktet" så känns det faktiskt mycket bättre när man väl stiger upp.

Veckan som gått har verkligen vatt händelserik! På onsdagen va jag å 6 av mina super-underbaraste vänner på Kiviks marknad och ni kan tro att det va lyckat. Fast jag fick helt värsta paniken på morgonen när ja såg att min favvo tröja hade fått en gräs fläck. Jag bara neeeeej! va ska jag göra nu?? Men det löste sig rätt så bra tillslut ändå tycker jag :P

Här var den dagens outfit ;)

 
Tröja från H&M, ett par blåa jeansshorts som min mamma köpt och mina exklusiva "spotify"-björn borg kalsonger. Till detta bar jag min ursnygga Eastpak väska.

I Kivik möttes vi av regn, men mot slutet blev det solit & fint! Jag gjorde ett riktigt fynd i form av en bok om Alexander (med) den store =) Sedan käkade jag en jätte god våffla med sylt och grädde. Kalorier, here I comes! hehe.På middagn hemma hos skottner åt jonas hela 4 hela portioner spaghetti med köttfärssås och han mådde efter det inte så himla toppen om vi säger så ^^

Torsdag-, fredag- och lördagskvällarna blev det strandbaden för hela slanten. Party party! På torsdagen hade jag dessutom förfest at my casa och det var fullt-ös-medvetslös kan ni tro! Lite tråkigt att min maggidaggi inte kunde komma bara (stackaren jobbade) men hon kom dom andra kvällarna istället =) Vid tälten va det jätteskojsigt med bra musik (fast inte hela tiden) och vi dansade så att svetten drypte :P fast det va lite mycket fiskmåsar = stockholmare: för väsen och skräpar ner haha. Så säger vi på willys om dom.

Det va allt för den här gången. Puss & kram <3

Vidgade Vyer Vortex, eller Total Perspective Vortex som den heter på engelska, är en minst sagt farlig och destruktiv uppfinning. Offren för denna skapelse är efter ett besök i den aldrig sig själva, det vill säga om de överhuvudtaget överlever. Det som gör Vidgade Vyer Vortex så oerhört farofylld beror på det faktum att den utsatte i ett litet litet ögonblick får skåda hela universum i sin oändliga helhet samtidigt som en liten pil pekandes på en oerhörd minimal liten prick, föreställandes personen i fråga, hänvisar till orden "du är här".

Konstruktionen av Vidgade Vyer Vortex bygger på teorin att alla atomer i hela universum förhåller sig till varandra på ett visst bestämt sätt. Utifrån detta påstående kan man i teorin extrapolera, det vill säga skapa ett simulerat universum med alla stjärnor, planeter, individer och Kalle Anka pocketböcker på precis den plats där de är vid det givna tillfället, genom att ta reda på den exakta atomstrukturen i till exempel en muffin. Nedan följer ett litet utdrag ur The Restaurant at the End of the Universe.

Trin Tragula - for that was his name - was a dreamer, a thinker, a speculative philosopher or, as his wife would have it, an idiot.

          And she would nag him incessantly about the utterly inordinate amount of time he spent staring out into space, or mulling over the mechanics of safety pins, or doing spectrographic analyses of pieces of fairy cake.

          ‘Have some sense of proportion!' she would say, sometimes as often as thirty-eight times in a single day.

          And so he built the Total Perspective Vortex - just to show her.

          And into one end he plugged the whole of reality as extrapolated from a piece of fairy cake, and into the other end he plugged his wife: so that when he turned it on she saw in one instant the whole infinity of creation and herself in relation to it. To Trin Tragula's horror, the shock completely annihilated her brain; but to his satisfaction he realized that he had proved conclusively that if life is going to exist in a Universe of this size, then one thing it cannot afford to have is a sense of proportion.

- Var har ni fetaosten?
- Ehm...borta vid osten.
- Jasså vid osten! Okej tack så mycket."

Jag är så trött på allt snack om jämställdhet. Eller egentligen inte på snacket i sig, utan mer på att det överhuvudtaget finns behov för snacket att existera. Är det inte bara naturligt att alla ska ha det lika?

Nja, det har ju inte varit så under större delen av mänsklighetens historia. Mörkhyade personer har förtryckts och mannen har haft mer att säga till om. Fast om man tänker efter är detta egentligen inte så konstigt. Naturens lagar begränsar oss människor att enbart fortplanta oss med oss själva. Evolutionsteorin tillägger dessutom att vi gallrar ut de "sämsta" exemplaren och som en följd av detta blir bara de bästa kvar. En selektion görs med andra ord och nästa generation blir därför optimalt utvecklad. Tanken med detta är att t.ex. en varg som föds med ett ben för lite inte ska bli tillåten att para sig eftersom då större delen av nästa generation av vargflocken då riskerar att bli trebenta och därmed oförmögna att överleva. Den trebente vargen blir till följd av detta utstött av praktiska skäl.

Människan är i sina gener även "kodad" att agera likadant. En individ som sticker ut ska stötas bort. Problemet är att det finns en liten bug i kodningen. Även fast en individ är fullt fysisk kapabel att föra ett optimalt människosläkte vidare, så kan avvikelser i form av exempelvis något så oväsentligt som hudfärgen uppfattas som något negativt som ska sorteras bort. Därför är det ju inte så konstigt att den vite människan som enbart sett andra vita reagerar aggressivt när de plötsligt ser en svart människa.

 Över till mannen. På den gamla goda tiden när vi sprang runt halvnakna och jagade mammutar så var det just mannens roll att jaga (av förklarliga fysiska skäl) medan det var kvinnans roll att uppfostra barnen, sy kläder osv. Det var mannen som ute på sina jakter träffade andra människor (som också var män), och det var därför mannen som började bli mer medveten om saker och ting. De utbytte kunskaper med varandra, blev ovänner med varandra och allt annat som hör människan till. Helt oväntat bör det allstå inte förefalla att det var just mannen som blev den dominerande av de bägge könen.

Det är först nu de senaste 100 åren, för att inte säga de senaste 50-40 åren, som vi på allvar börjat spekulera kring möjligheten att kvinnan faktiskt borde få ha lika mycket att säga till om som mannen (samma gäller förhållandet mellan vita och svarta). I flera tusen år har vi alltså brukat den moral och levt enligt de principer som evolutionen givit oss. Och så förväntar sig folk att vi ska kunna ställa om till helt nytt tankesätt (förvisso bättre) på nolltid. Fnys. Ge det lite tid! Förändringar sker inte över en natt.

Sedan försöker en stor del av befolkningen överdriva det hela ytterligare genom att förespråka total jämlikhet överallt. Det går ju inte. Jag läste i någon tidning att det var många som ville driva på frågan om könsfördelningen i eu-parlamentet. Give me a break. Man ska ju inte fördela det 50/50 bara för att ska så vara. Självklart ska man inte porta kvinnor för att de just är kvinnor, men enligt dessa pådrivningar ska ju man göra precis så mot mannen istället. Nä, alla val av människor till olika poster i samhället, om det så gäller kassaansvarig på Konsum eller eu-parlamentariker, ska göras efter kompetens, no matter what the gender.

Avslutningsvis vill jag, som den självgoda person jag är, dela med mig av lite egenkomponerade visdomsord. Håll till godo

        -       Ordet feminism bör strykas ur den svenska ordlistan. Rättvisa kallas det.

        -       Fullständig jämlikhet är inte rättvisa. Lika förutsättningar är däremot.

        -       Alla människor är lika värda

Okej, den sista snodde jag...