Har ni inte någon gång känt på morgonen att "nä, nu vill jag bara slänga mig i ett bad med skit och dö"? Kanske inte just med skit, men jag tror jag talar för alla när jag säger att vissa morgonar inte förtjänar att finnas. Jag har kommit på hemligheten att undvika dessa helvetiska och förrädiska ting till dagsstarter.

Allt handlar om att ha rätt inställning kvällen/natten/gryningen innan man bäddar ner sig under täcket. Om man istället för att gäspandes med hängande ögon går och lägger sig med rädsla över att man kanske inte får alla de där timmarna man egentligen behöver för en "god natts sömn", tänker att "nu jävlar ska jag hoppa i säng, sova riktigt jävla intensivt på min himmelskt sköna madrass, för att sedan vakna upp och spotta morgonens hånfullhet i ansiktet" så känns det faktiskt mycket bättre när man väl stiger upp.