Efter helgens upplevelser har jag kommit fram till att man kan elimera uttrycket mogen, åtminstone när det rör sig om människor. När jag ser vuxna människor som inte kan hantera vare sig spritkonsumtion eller sig själva när alkoholhalten i kroppen uppnåt ett visst kritiskt värde (man blir lite för full) så tappar jag åter en gång lite hoppet på människan. Man säger att ungdomar inte kan hantera alkohol (vilket för övrigt inte är sant på alla), men det finns precis lika många vuxna som inte klarar av det heller. Och detta samband mellan ungdomar och vuxna gäller inte bara konsumtion av alkoholhaltiga drycker, utan även allt från våldsbrott till elakt skrikande till varandra. Så om det då finns en lika stor andel "omogna" vuxna och ungdomar, vad fyller då ett begrepp som mogen för funktion? Tanken är ju att begreppet ska indikera på att det finns en klokare äldre befolkning som kan skilja på rätt och fel (i stora drag i alla fall) och som dessutom ska kunna få den yngre generationen att mogna sig till denna egenskap, men så är ju uppenbarligen inte fallet. Istället tycks det som om vi måste låta begrepp som klokhet och visdom äta upp mogen och därmed åldersneutralisera hela förebildsapparaten. En 50-åring skulle därför med fördel kunna ta lärdom och bli uppläxad av en 20-åring, men jag har på känn att det inte skulle vara så uppskattat av i alla fall en av parterna...

Det som hände i helgen var att min morfar hade en otroligt trevlig 85-årsfest med tal, teaterframträdanden och glada sånger. Tyvärr flippade det hela ut den sista halvtimmen när ett par vuxna män (okej, några var där på gränsen vid 35-årsåldern) på grund av för mycket alkoholförtäring satte igång ett stort bråk som ledde till näsblod och hela köret. Jag blev så jäkla arg och besviken och ledsen efter att först utan några som helst resultat försökt lugna allesammans och sedan efter att ha tänkt på morfar och framför allt hans syster som träffade hela vår sida av släkten i ett festligt sammanhang för första gången. Hur tragiskt är det inte?