Jellyfish vs Jellyman
Men egentligen tycker jag inte deras liv är så meningslösa som de flesta verkar tycka. Jag menar, våra liv är inte så värst meningsfyllda rent biologiskt heller. För det första om vi nu antar att ens poäng i livsmeningsnivå beräknas efter hur mycket vatten man består av, så är vi inte så mycket bättre än maneten (har för mig att vi består av cirka 75 % vatten). Sedan även om vi ofta tror att vi själva bestämmer vart vi vill, så är det nog egentligen oftast så att vi följer samhällets strömmar. Ibland får vi en impuls och får för oss att göra ett val (kanske om vi ska ta den starka strömmen till höger eller om vi kanske ska den lite svagare till vänster, alternativt vilket pålägg vi känner för att bre på).
En hjärna har vi åtminstone, men huruvida den används till att tänka kan i många fall diskuteras...
Så det enda som säkert tycks skilja majoriteten av mänskligheten från maneten är att mänskligheten emellanåt har väldigt roligt. Alltså kan man säga att människan är en delvis hjärndöd, vätskefylld (på gränsen till slemmig, nästan lite halvgeggig) och impulsstyrd varelse som ovetandes lever i områden med mycket drag i och som trots de tragiska omständigheterna faktiskt vet hur man roar sig. Tummen upp, mannen!
Nå, kanske man undrar nu, var det detta jag egentligen ville få sagt? Tror inte det, har för mig att jag kom av mig någon gång efter "maneter", fast nu blev det ändå som det blev.
Det låter väldigt mycket som om du diskuterar det här med en determinerad värld. Har vi några egna beslut?
En determenist hävdar att vi inte har det. Att alltid är orsaksbundet. Därför har man ingen fri vilja.
Åt du en cokladkaka innan? Därför går du till gymmet. Därför träffar du din kärlek. Därför gifter du dig.
Åt du en apelsin innan? Därför stannar du hemma. Därför nöjer du dig med ett mediokert förhållande.
De hävdar att eftersom allt är orsaksbundet så kan de agera hur de vill. Det vill säga att inte behöva titta sig om,, när de korsar ett övergångsställe. Världen har bestämt om de överlever eller inte.
världen, eller hur man nu vill uttrycka det, har också bestämt vad de vill och tänker, så att säga att de kan agera hur de vill är felaktigt - de har inte någon fri vilja till att börja med. Att påstå att det inte spelar någon roll huruvida man ser sig om innan ett övergångsställe eller inte är därför bara dumt. Man kan inte bara strunta i att tänka efter i tron att det ändå inte spelar någon roll. Ens eget agerande är invävt i hela händelseförloppet, som förvisso är förbestämt.
Fast förbestämdheten är, enligt kvantmekaniken, i vilket fall som helst oväsentlig för oss människor eftersom man då inte till 100 % kan förutspå någon händelse i universum. Bara sannolikheten för att den ska inträffa.
Det man väljer att göra är förbestämt, men eftersom ingen kan förutse valet och att människans hjärna är så komplex att vi tror oss besitta en fri vilja kan man för enkelhetens skull anta att det inte är förbestämt och därför spelar ens val roll.
och måste gratulera dig i att urläsa den menade deterministiska diskussionen i inlägget, men som sagt kom jag av mig och det hela blev lite geggigt...
Jag såg vad du ville få fram, även om det var ett lite personlighetskluvet inlägg.
Att bara gå ut över ett övergångsställe är oerhört fjantigt, men det är så de riktiga fundamentalisterna inom detta ämne gör.
Att vi har någon fri vilja, tror jag inte. Men det känns som om man har det.
men fundamentalisterna tror sig bara vara fundamentalister fastän de inte är det, eftersom de missat det mest fundamentala av allt - ja, det jag skrev (och du) där uppe.. de är alltså, precis som fundamentalister brukar vara, kucko i huvudet och helt fel på det. Tragiskt
