Tillåt mig att få inneha äran att få presentera ett par utomordentligt fantastiska exemplar av den numera världsdominerande rasen homo sapiens sapiens.

Per är den sortens person som inte gör särskilt mycket väsen av sig. Interagering är inte det han försöker eftersträva mest i sin vardag, men då situationen kräver det sitter han helst passivt och lyssnar på vad de andra har att säga. Helst av allt är han ensam och vandrar runt i sin egen lilla värld.

Svens synonym torde vara livsnjutning, eller möjligtvis lathet. Han gör allt han kan för att få ut det bästa av varje situation, utan att bry sig ett skvatt om eventuella konsekvenser. Att få ut det bästa av varje situation definieras för övrigt här bäst och oftast som att ta det väldigt lugnt – helst på en solstol en härlig sommardag eller i ett härligt umgänge med sina polare. ”Onödiga” ansträngningar är bortkastad tid.

Tor deppar större delen av tiden och tycker synd om sig själv. Helst vill han att andra ska tycka synd om honom också, men problemet ligger i att det inte finns något att tycka synd om – mer än hans bristande och arma självförtroende. Han är helt enkelt bara en väldigt ängslig människa.

Kalle är av det energiska slaget. Allt som anses vara en utmaning tar han sig an, och det helhjärtat. Hans ambition är att vara bäst i allt (och då menas verkligen allt – från idrott och musik till spel och julklappsinhandlande) och allt annat än det är en besvikelse. Fast det blir väldigt sällan sådana besvikelser. Han är alltid glad och positiv, och är väldigt omtyckt av sina vänner för sin utstrålning och karisma.

Benny gillar ansvar och har alltid 100 % koll på allt och alla. Han älskar att bestämma och är oftast övertygad om att hans idéer är de rätta, även om han alltid är öppen och ödmjuk inför andras förslag och funderingar. Stora framgångar är inte en nödvändighet, utan det viktiga för Benny är att han ser en välorganiserad grupp som är nöjd med sin ledare. Organisation och strukturering är a och o.

Sten är tvilling med Sven och eftersträvar även han livsnjutning. Fast Sten är redo att göra det mest extrema av saker för att tillfredställa sina existentiella behov. Fallskärmshoppning, bungyjump, kamelridning… you name it. Leva till det yttersta är hans motto.

Jan är en filosofisk rackare. Allt som går att tänka på har han med största sannolikhet redan tänkt på dubbelt så många gånger som du bara kan föreställa dig. Nästan i alla fall. Han lever för att diskutera med andra av hans slag och på så vis ta del av andras tankegångar för att eventuellt korrigera sina egna uppfattningar, om inte ändra dem helt. Han dömer människor efter hur djupsinnade och intelligenta de är, och de som inte lever upp till hans egen nivå beklagar han sig över djupt.

Leif skulle av många beskrivas som en psykopat. Själv skulle han bara påstå att han besatt en ovanligt stor dos av likgiltighet. Han skulle mycket väl ha kunnat se på medan en katt drunknade utan att fälla en tår. Detta avvikande beteende är han dock medveten om och han har lärt sig genom livets gång att agera på ett mänskligt sätt för att undvika sociala sanktioner.

Lars är även han en kallsinnig människa. Men till skillnad från Leif bryr han sig oftast inte om att agera mänskligt. Om Leif kan tyckas vara en psykopat så är Lars verkligen det. Att se andra bli sårade ger honom en sjuklig tillfredställelse. Han tvekar aldrig att ta till våld om situationen kräver det, fast allra helst föredrar han psykiska förnedringar.

Hans står för ödmjukhet och vänlighet. Den enda lyckan för honom är att få uppleva och ta del av andras lycka. Att hjälpa andra och göra dem glada är hans stora passion i livet. Hans eget välbefinnande sätts alltid i andra hand.

Så vad har dessa krakar gemensamt? They’re all inside of my head.