Do the Kewin marathon

Följande anteckningar utspelade sig mellan lördag 21/11 och söndag 22/11. Min gam-gamla klasskamrat Tisen hade inflyttningsfest i sin lya i Helsingborg. På grund av risken att störa grannar skulle vi sedan dra till Helsingborgs fetaste uteklubb - enligt Tisen själv då (jag är numera förvisso benägen att hålla med om detta påsående, kanske delvis för att jag inte varit på något annat ställe i Helsingborg, men dess namn gav upphov till viss skeptism).

04.45: Kewin vaknar av okänd anledning.
05.45: Efter att ha legat vaken i en timme ringer väckarklockan. Kewin går upp för att duscha och käka frukost, beståendes av två mackor.
06.30: Jobbet börjar.
10.30: Kewin tar rast och trycker i sig fem tekakor.
16.00: Kewin är efter en timmes övertid tillåten att sluta.
16.20: Kewin hämtar sin mor och dennes man Rolf på Svågertorp. Kewin får stå ut på bilresan hem med prat om hur fantastiskt bra de haft det under sin vistelse på Jamaica.
16.40: Hemkomst.
16.50: Kewin bryter sin en vecka långa fastning av mjölkchoklad och stoppar i sig två rader.
17.05: Kewin är trött och sätter sig vid datorn för att koppla av. Han inser att han aldrig skulle orka ta sig till Helsingborg den kvällen för att festa och dricka.
17.15: Jonathan ringer och övertalar Kewin att ta bilen och hämta upp alla för att köra upp dit. Då slipper jag åtminstone att dricka i alla fall, tänkte Kewin.
18.50: Kewin laddar en Willyskasse med ett par burkar hemsk, tysk cola och hämtar upp Jonathan, Arvid, Anders och Malte. Det bar av mot Lund där vi skulle möta upp med de andra hemma hos Jimmy.
19.45: Sällskapet anländer till Jimmy och chillar där ett bra tag i väntan på Ludvig och Ted som också ska ansluta. Hemma hos Jimmy dricks det och pratas med Leifland över skype och webcam.
20.20: Ted och Ludvig dyker upp.
20.30: Bil Kewin och Bil Ludvig (körd av Ted) avreser. Nästa stopp var Max vid Löddeköpinge. Bil Ludvig kör först för att hämta upp en GPS, medan Bil Kewin beger sig direkt till målet. Trots navigeringshjälp lyckas bil Ludvig dock köra en vända mot Eslöv, så passagerarna i bil Kewin blev de ända som fick avnjuta ett Maxmål.
21.00: Bil Ludvig dyker slutligen upp och resan mot Helsingborg påbörjas så småningom.
21.50: Två och en halv timme förseande stampar vi in i Tisens lägenhet och, som vi själva tyckte, drog igång partajet.
23.20: Alla peppade och relativt onyktra, förrutom jag och Ted som var speedade av stora mängder cola och hallonsoda. Dags att bege sig till The Tivoli vid hamnen.
23.55: Framme. Kewin blir lättad över att han, och de andra förstås, hann fram till tivolit innan klockan tolv och därmed en halverad inträdeskostnad.
00.10: Kewin och gänget har käckat läget och inser att The Tivoli är något att räkna med.
02.20: Efter att ha diggat till livemusik, känt groovet på discogolvet, dansat till schlager, hängt vid vinylbaren och softat på uteplatsen, bestämmer Ted sig för att samla ihop bil Ludviggänget och bege sig hemmåt. Kewin är helt uppe i varv igen efter lite Redbullintag och erbjuder sig att köra hem lite senare för de som vill stanna kvar längre.
03.50: Nu har även Kewin tröttat på att dansa vid strippstången och samlar därför ihop resterande festprissar. Jonathan och Arvid var dock fortfarande på gång, så de blev lämnade kvar.
04.40: Efter att släppt av Jasmine i Granvik, kört Sussi och Malte till Skanör, genomgått ett lugnande samtal med mor om att det inte alls är farligt att köra bil efter 24 timmar av vaket tillstånd och därefter avklarat ett snabbt toalettbesök, var det äntligen dags för lite välförtjänad sömn. Kewin over and out.


Ojsan

...glömde ju berätta om den lilla klass-reunion som ägde rum hos mig i lördags. Förbaskat trevligt var det! Vi tjatade gamla minnen, kollade lite på foton och studentfilmer och så spelade vi ett spel. Och drack en del förstås. Vid tvåtiden kom tre samhällare och en gammal vän från högstadiet, som jag inte träffat sedan dess, förbi och avlade en liten visit. De flesta gick kort därefter, men jag, Sockan, Sandra, Jimmy och Malte satt trogna kvar och fnissade till då det vid normala högsommaromständigheter hade börjat närma sig gryning. Då kom Joey hem lagom toppad och joinade oss. Morgonen efter vaknade jag och Malte tidigt, vilket resulterade i en snabb städning och en hel del Street Fighter IV-spelande. Ja, det som kanske hade varit intressantast skulle vara att få se lite bilder från festligheterna, så de kommer nu.

  
Patrik och kuktårtan som jag, Jimmy och Jonathan hade bakat till Sockan som fyllt år. Jimmys flickväns idé!
 
Jimmy med kuktårtan och superduon Nedström & Putte.
  
Jonathan med sina kort, och Malte och Jimmy vid vattenpipan.
 
Duon med Dickmeistern. Och så även en bild på en leende Sandra.
 
Töserna och Stissmeistern. Och en random mingelbild...

Drygt att lägga upp alla bilder, så eventuella läsare får nöja sig med dessa. Och som ni säkert förstår, kära icke före detta Nv3B-medlemsläsare, så kunde inte hela klassen närvara av olika anledningar.


Viva la conciencia!

Något som verkligen, verkligen äcklar mig är när en kund kommer och klagar på att en vara är slut, och att det alltid finns något som fattas när denne kund ska handla. Tyvärr måste jag stå och le och köra på principen att kunden alltid har rätt, men inombords skriker jag.

1. Ta en titt omkring dig. Du står i ett varuhus fyllt med hundratals olika varor, och bara för att en vara är slut och det råkar vara en vara du behöver just idag, så gnäller du. Vi har gjort en beställningsmiss och det är väl bara mänskligt att inte kunna göra en hundraprocentig prognos på exaktantal varor som behövs. En olycklig tillfällighet helt enkelt.

2. Återigen, ta en titt omkring dig. Hur fan kan man stå och beklaga sig över att några enstaka matvaror är utsålda när du lever i ett land som, jämfört med många andra länder i världen, har ett överflöd av mat. Folk svälter i Afrika och du har mage att surt kommentera att Heinz vita bönor är slut. Skäms!

Må ingen av oss någonsin bli så ignoranta och inskränkta i vårt rika i-landssamhälle att vi glömmer bort hur bra vi faktiskt har det. Länge leve medvetenheten!

Redemption!

Då var mor och Rolf bortresta till Jamaica en vecka, vilket i princip betyder att huset är mitt i en vecka! (Joey går ju trots allt i skolan...). Mor har dessutom lovat att köpa hem en stickad mössa á la Bob Marley, så även hemkomsten blir något att se fram emot. Dock har senast nämnda person (inte Bob Marley) även efterlämnat en lista på vad som måste göras under denna vecka. Låter kanske ganska logiskt, men vänta lite så ska ni få höra. LISTAN ÄR TVÅ A4-SIDOR LÅNG. Och då är skrivytan flitigt använd. För er som inte känner min mor så är hon fasansfullt pedantisk. En vanlig städning för henne motsvarar säkerligen en totalsanering för de flesta. Hon är livrädd för att vi inte ska klara av att sköta hemmet i hela en vecka. Ni ska få ta del av en sida.


Lista

Oddsen att jag följer denna lista till punkt och pricka är väl lika låga som att man skulle kunna snickra ihop en IKEA-möbel problemfritt på 30 minuter.


Då har man sumpat en chans att få vara med i TV...

Av ren vana har jag mobilen avstängd på morgonen numera för att förhindra att Willy's ringer och stör. Idag glömde jag dock sätta på den överhuvudtaget och detta ledde till att min mors kusin Marlis inte kunde få tag på mig. Hon, tillsammans med min irakiske vän Alwan, skulle vara med i Sydnytt angående invandrarpolitiken i Vellinge kommun. Förmodligen skulle jag vara med där för att representera den liberala och främlingsvänliga ungdomen i kommunen. Tror förresten att hela reportaget grundar sig på en tvist om huruvida vi ska låta flyktingbarn få vistas i ett vandrarhem i Hököpinge eller inte. Läste någonting om det i tidningen imorse nämligen. Aja, shit happens, som man säger...

Edit: Tydligen fick jag vara med ändå på en bild omfamnandes Alwan på någon festlig tillställning. Jippi!

Birdy goes rohypnol

Som de flesta nog är medvetna om så drar jag och Maggi ut på en liten världsturné till vintern. Australien är ett utav stoppen, och där ska en didgeridoo införskaffas. Ni vet de där termiturholkande trägrenarna som aboriginer sitter och gör skumma ljud med. För att stilla mitt sug efter instrumentet youtubade jag runt lite och hittade så småningom filmen nedan. Så jävla coolt säger jag bara. Lätt att jag ska lära mig det!


En liten parantes

Ja, förra inlägget kanske fick mig själv att framstå som någon moralens väktare eller något, men så är knappast fallet. Jag laddar ner musik och filmer utan att bry mig ett skvatt om vad artisterna tycker, och kan väl en och annan gång göra mig skyldig till viss envishet. Men någonstans är jag medveten om detta och inom mig ligger min objektiva åsikt och slumrar. Ibland vaknar han till och skäller på mig lite, men jag brukar vända dövörat till...

Kan jag bli din vän?

Folk pratar ofta om vad det är man ser hos andra som får en att tycka om dem. Minns till exempel att jag var tämligen ensam som liten att främst vilja ha en tjej med lite intellektuell kapacitet. Fick väl en och annan sned blick för det. Fast nu ska jag inte bara snacka om vad man ser hos en eventuell fjälla, utan så där överlag hos nära vänner och dylikt.

Många uppskattar ärlighet. Själv tycker jag det är väldigt överskattat. Okej, personen i fråga behöver kanske inte vara en mytoman, men helt ärligt, om någon av er läsare någon gång skulle tro att jag skulle må bättre av att inte få höra sanningen, så ljug för all del. Jag skulle förmodligen gjort det samma. På samma vis menar de flesta att folk som snackar skit bakom ryggen på annat folk är avskum. För det första så gör vi väl alla det någon gång och för det andra så är det väl mycket bättre att man beklagar sig över någon inför andra, än att själv gå straight up till personen och dissa denne rakt upp och ner. ”Hej Kewin, jag tycker verkligen du är en jättetrevlig person, men du har en riktigt ful och äcklig näsa och dessutom så tycker folk att du luktar som en soptipp”. Nä tack, håll det för er själva.

Själv uppskattar jag rationellt tänkande och öppensinnighet. Ett samlingsnamn vore kanske rent sunt förnuft. Förmågan att kunna se saker och ting utifrån ett brett perspektiv och inte alltid ta ställning för det som råkar gagna en själv bäst. En väldigt fin egenskap som enligt mig många i denna värld saknar. Det spelar ingen roll om du är smart eller dum, har du ett sunt förnuft väger det mycket tyngre. Det finns inget värre än envishet och folk som låter känslor ta överhanden och som vägrar att lyssna och ta till sig av andras åsikter och funderingar. Men är man befriad från ett rökfyllt tunnelseende och har det jag kallar sunt förnuft – well, consider yourself a true friend of mine.


Topp-fem v.44

En dag sen, jag vet, men nu är den här!

  • Ost- och vinkväll med Maggi. Supermysigt med en massa goda ostar, vindruvor, kex och ett välsmakande australiensiskt vin.
  • Återseende av Jimmy följd av en lugn kväll på Shakespeare med honom, Ludde, Svedis och så småningom även Ted. Var lite osäker på om denna punkt skulle komma med i listan med tanke på att jag samma kväll åkte på en 500-kronorsböter för "cykling under mörker utan föreskrivna strålkastare framtill".
  • I lördagskväll var moster och mosters man på besök, och god mat med tillhörande för- och efterrätt tillagades. Senare bar det av till Arvid och förfest inför Strandbaden. Fast Strandbaden i sig uteblev för min del förvisso.
  • Enbart en dags arbete! Sedan att jag officiellt var i Blekinge i tre dagar och mystiskt frånvarande från mobilen i två, är en annan historia.
  • Jag och Jonathan bakade en kaka och såg på film (se föregående inlägg) hemma hos honom. Dessutom såg vi ett avsnitt av nya säsongen av Family Guy och det var nog något av det roligaste jag sett. Se det här: http://welcomethisismysite.blogspot.com/2009/10/watch-family-guy-season-8-episode-1.html

RSS 2.0