Härförleden var jag och min goda vän Patrik Svedman hemma hos mig och, som vi ungdomar numera säger, chillade. När klockan närmade eller kanske till och med passerat midnatt bestämde vi oss för att gå ut på en liten nätt promenad. Uppe på natthimmeln är det i princip molnfritt, något enstaka moln hade trängt sig på. Jag försöker göra mitt bästa för att lokalisera Orions bälte, men kommer fram till att den bara måste vara synbar på vinterhalvåret (med andra ord, jag hittade den inte). Rätt som det är får vi syn på en stjärna som rör sig. Okej, vi förstod båda att det faktiskt inte kunde vara en stjärna som fått för sig att flyga en runda, men det såg ut som det. Nej, det var inte ett flygplan. Stjärnfall (som för övrigt är meteoroider - inte stjärnor) varar inte längre än dryga sekunden. Så vad var det då för lysande partikel som rörde sig över himlavalvet? Teorierna var många, men med största sannolikhet felaktiga. Det fantastiska var att vi lyckades se en till en stund senare.

När vi kom hem sökte vi på internet och fram till att det uteslutande måste ha varit satelliter vi sett. Inte så fantastiskt som jag hade hoppats, men rätt fräckt ändå. Den stora förnedringen fick jag dagen efter när jag skulle berätta om min och Patriks bravad. Inte en jävel trodde på mig. De skrattade, sa att det självklart måste ha varit ett flygplan och när jag bestämt fortsatte att argumentera för min sak kom frågor om hur mycket jag rökt och huruvida utomjordingarnas gästvänlighet var god eller ej. Bittert fick jag erkänna mitt nederlag.

Några nätter senare cyklar jag och Tisen hem från Filippas födelsedagstillställning. Tisen var en av dem som hånat mig för min återgivelse. Så säger jag till henne att vända blicken uppåt bara några minuter så skulle jag visa henne att jag inte hade hittat på. Under de 10-15 minuter vi blev kvar hann vi se fem stycken. Häpen blev hon över att det faktiskt stämde. Jag blev lycklig eftersom jag mot mina egna förväntningar faktiskt lyckats visa henne några satelliter överhuvudtaget. Det skumma var dock att en av de rackarna blixtrade till vid ett tillfälle. Varför? Ingen aning. Tog den ett foto? I så fall, hur skulle en kamerablixt hjälpa en satellit att få en ljusare bild på flera tusen meters höjd? Tja, jag är ingen expert på varken satelliter eller fotografering. I vilket fall som helst, om det nu var så att den fotograferade, är det inte lite scary att det finns satelliter som flyger runt och tar foton lite då och då på oss här nere på marken? Jag lämnar er att begrunda detta för er själva.

Om satelliter

En satellit är ett mindre föremål som kretsar runt ett större föremål. Satelliter behöver allstå inte vara stora plåtmojänger som ger oss TV-kanaler, utan kan även vara månen som kretsar runt Jorden, och Jorden i sin tur är ju i omloppsbana kring solen.

Anyhow, några av er kanske undrar hur i allsin dar det är möjligt för oss här nere på markytan att se ett förhållandevis litet föremål uppe vid atmosfärens slut. Jo det är nämligen precis samma princip som gör att vi ser månen på natten. Månen i sig lyser inte, men när solens ljus träffar månens yta reflekteras det ner mot Jorden och gör den synlig för oss.
Fler frågor eller bara allmänt sugna på att idiotförklara mig? Varsågoda att kommentera.