En del väldigt simpla företeelser i naturen kan fascinera mig till det yttersta. Så till exempel en vågs uppgång och fall. Att se den långsamt och successivt torna upp sig, med en nästintill majestätisk framförhållning, för att sedan abrupt
och till synes helt oväntat stoppas av en stor sten, vars existens vågen uppenbarligen lyckats undgå, är en fröjd för mitt öga att beskåda.
Avslutningen för vår kära vän består sedan av dess sista desperata försök att hävda sig, resulterandes i ett lätt skvalp längs med stenens yta.